linnealchf.blogg.se

Även jag ser ju att det är skillnad på de här två personerna, men samtidigt är jag precis samma som för 3 år sen. Min viktresa har gått lite upp och ner, men det tror jag både är rätt och hälsosamt. Jag har sagt sedan början att LCHF är ingen diet för mig, det är en livsförändring. Jag kommer äta en lågkolhydratskost livet ut eftersom det är vad jag mår bäst av. Andra, ta min sambo som exempel eller min bästis sambo, de klarar sig inte utan kolhydrater. Det är deras bränsle men det är inte mitt bränsle. Alla människor är olika och vi fungerar på olika sätt. Jag är verkligen ett levande bevis på det, ska jag berätta varför? Okej.

 

Jag började äta LCHF januari 2014 och höll mig till det hela 2014 och halva 2015. Sen hände något på sommaren, jag vet inte ens vad. Jag tröttnade väl, som vilket annan människa också gör ibland. Då började jag äta kolhydrater och socker. Kände hur min kropp sakta men säkert saggade ihop. Hade ofta huvudvärk. Var lättirriterad och ingen energi varken hemma eller på jobbet. Detta avsteg höll i sig till januari då jag kände mig på banan igen, men då hände en väldigt personlig sak som gjorde att kosten var de sista jag orkade tänka på. Så jag kom aldrig riktigt ur sockerträsket tills slutet på februari så mitt avsteg höll i sig 6 månader. Men det är helt okej, eftersom jag vet att jag kommer komma ur det igen när huvudet är redo och det är jag nu.

 

Idag har jag varit sockerfri 20 dagar och det känns som det värsta är över. Jag har haft huvudvärk och noll energi, men inte så konstigt. Jag har ju vant min hjärna vid att få glukos via fett, sen chokade jag den med socker och nu ska den vänja sig vid LCHF igen.

 

Vad känner jag för skillnad på dessa 20 dagar då kontra mina 6 månaders avsteg? MYCKET. Så mycket. Jag har så mycket energi, orkar mer, är glad, sover bättre, somnar fortare, går upp tidigare. Alltså, allt. Min kropp älskar lchf. Jag tror inte jag är glutenintolerant men jag vet absolut att min kropp mår skit av gluten. Det saggar ner min kropp. MIN kropp, kanske inte DIN. Vi fungerar alla så olika. Jag har flera vänner som kan äta hur mycket gluten och socker som helst utan problem. Men jag kan inte det. Våra kroppar är olika, och tur är väl det! ♥