17 juni
Hej vänner! Idag är en sån dag då jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om missfallet och mitt mående, men det skulle bli en sån negativ blogg då! Det räcker med att jag skriver att det varit jävligt tufft sista dagarna. Saknar så himla mycket att vara gravid och bära på en bebis även om jag var gravid i ''bara'' 14 veckor. Vet ni hur fäst man blir dom 14 veckorna? Väldigt fäst. Vill inget annat än bli gravid igen, men kroppen får bestämma när den är redo och inte minst huvudet. Både jag och min sambo längtar så himla mycket efter att få barn och jag vet att det kommer, men när man är ledsen och lite deppig över ett missfall så är det svårt att känna sig peppad.
Så, nu har jag skrivit klart om missfallet! Över till något betydligt roligare, nämligen Astrid! Min första brorsdotter, den första bebisen i våran släkt och första barnbarnet <3 Självklart längtar jag ÄNNU mer efter barn när jag får hänga med Astrid, men nu är ju hon hos oss och hon är det största som finns i livet just nu! Vill ge henne all kärlek och styrka så hon växer upp till en tuff tjej med mycket skinn på näsan och som vägrar ''sitta och vara söt''.
Iochmed att Astrid föddes så försvann lite av min ''press'' på kroppen att så fort som möjligt bli gravid igen, men längtan blev ju starkare såklart! Men det kommer, jag vet det :) Jag har blivit så jävla stark efter missfallet, mindre naiv, mer ödmjuk och snällare mot mig själv. Hela livet har jag gjort som alla säger åt mig att göra, men idag sätter jag mig själv i första rummet och försöker verkligen skaka av mig negativa energier och leva mitt liv som JAG vill.
Har ni frågor om missfall eller uteblivet missfall så ställ dom gärna! Jag är öppen med mina erfarenheter och vill verkligen hjälpa andra som gått/går igenom samma!
Varma kramar, Linnéa
Jag och min finaste brorsdotter, älskar den här korven så mycket även om hon bara är knappa 3 veckor fyllda.
Min korv Astrid! <3
Åh känner så igen mig i barnlängtan du skriver om. Jag och min kille sen 9 år har sen i februari försökt att bli gravida och det tar upp så mycket tankeverksamhet och energi i all denna längtan efter att få ett barn. Vet inte vad jag ville säga med det, behövde bara få ur mig lite frustration och låta dig veta att du inte är ensam i längtan efter ett barn. Kram